Sk16 - flygdagsfavorit!
Av Bosse Gårdstad
gardstad@telia.com

Bilder där ej annat anges: Bosse Gårdstad och Kalle Viberg

Har du funderat på att bygga en Sk 16 i svenska färger någon gång? Gör det! ARF-satserna kan försvenskas. Det finns lagom svåra byggsatser i ARF-utförande. Planet är oerhört tjusigt i luften och planet är lätt att få att flyga skalalikt. Men det kräver sin man när det gäller att starta och landa - där liknar det mycket fullskalaplanet. Jag har byggt samman två varianter och "försvenskat" dem.

Det finns lite olika ARF-byggsatser av planet att få tag på i Sverige. Jag har byggt och flyger när detta skrivs två av dem, nr 1 och 3 nedan. De övriga byggsatserna är hämtade från HAB:s katalog på nätet. Planet heter egentligen AT-6 Texan eller AT-6 Harvard och vill man försvenska det så får man ägna sig åt lite målnings- och beklädnadsarbete.

1. Kyoshos AT-6 Texan med 156 cm spännvidd och avsett för .46 tvåtakts glödstiftmotor.. Den är i skala 1:6 ungefär. Infällbara ställ medföljer och även material för fasta ställ. Denna modell har jag elektrifierat med stor framgång med Turnigy SK 4260-500 motor och 6 Lipoceller/3A. Kyoshos modell finns inte med i deras sortiment i Sverige längre, men den kan finnas kvar i hobbyaffärer här och var. PRIS f n okänt, men låg kring 2000 kr.

2. North American AT-6 Harvard i RENO AIR RACING målning för motorer från .46 2t upp till .91 4t. Glasfiberkåpa, Infällbara ställ ingår i satsen. Spännvidd: 1580 mm Längd utan spinner 1200 mm. Flygvikt 3200 g. Fabrikatet framgår inte av HAB:s katalog. PRIS ca 1800 kr.

3. Top Flites ARF Gold edition AT-6 Texan med 176 cm spännvidd och beräknad vikt 3,8 - 4,3 kg med .61 tvåtakts glödstiftmotor eller .70 - .91 fyrtakt. Vingarea 47.1 dm². Vingbelastning: 82-91 g/dm². Längd 1295 mm. Även här medföljer mekaniska ställ, dock med 5 mm tjocklek. 6-kanals radio med 8 servo behövs. Klaff enligt originalet! Mycket effektiv. Planet är mycket välflygande! PRIS ca 3800 kr.

4. Black Horse ARF AT-6 Texan. Balsabygge klädd med Oracover folie , halvsymmetrisk vingprofil, tvådelad vinge med dural alu rör, Glasfiber motorkåpa , styrbart sporrhjul och klaff. Något större än Top Flites modell. 183 cm spännvidd, längd 125 cm, vikt 3,8 kg. .61 - .91 tvåtakts glödstiftmotor eller .91 - .125 fyrtakt. Även här medföljer mekaniska ställ. PRIS ca 2800 kr.

Fullskalaplanet
Vårt skolflygplan Sk16 i Flygvapnet hette AT-6 Texan i USA. AT betyder Advanced Trainer.
Vi hade redan Sk14 I Flygvapnet ända från 30-talet. Det var en tidigare konstruktion som ändå hade mycket i gemen med Sk16. Ett exemplar av Sk14 finns på Flygvapenmuseet i Linköping.
AT-6 var det flygplan som amerikanare och engelsmän tränade på innan de gick över till de riktiga jaktplanen under andra världskriget. Det tillverkades i sammanlagt drygt 20 000 exemplar och en del av dem byggdes i Canada. Planet användes som skolflygplan i flygvapnen i inte mindre än 60 olika länder.
Vi köpte sammanlagt 257 plan som flögs i Flygvapnet under åren 1947-1953. Flygplanen var av typen North American Texan eller Harvard, beroende på om de tillverkades i USA eller Kanada.

Efter kriget fanns det ett stort överskott på AT-6 och planen man då köpte var förhållandevis nya. Ihopmonteringen i Sverige gjordes i Centrala Flygverkstaden i Arboga. Den första leveransen om 147 stycken kom till Sverige 1947. De blev skolflygplan på F 5 Ljungbyhed och F 20 Uppsala. 1950 beslöt man att köpa fler plan, som dock hade mer gångtid än de första vi köpte.

Vi hade Sk16 kvar ända tills 1972, på slutet som övningsplan för personal som inte var krigsplacerade som piloter men som skulle hålla flygfärdigheten vid liv. En del av flygningarna gjordes - vet elaka tungor att berätta - för att officerarna skulle få ut sitt flygtillägg på lönen…

Kyoshos byggsats
En av medlemmarna i VMFK köpte en byggsats och gjorde ungefär halva arbetet med den, men tröttnade. Jag övertog bygget och gjorde planet flygklart. Jag har när detta skrivs 22 flygningar på mellan 10 och 14 minuter på det. Det är försvenskat delvis när det gäller målningen. Själva flygplansindividen med nr 75 har funnits på F1 och finns dokumenterad efter en landning där landstället säckade ihop.
Det var också meningen att planet skulle ingå i en "gerillastyrka" med Sk16 som skulle leta upp och sänka ryska ubåtar i skärgården om kriget kom. För det ändamålet försågs planet med fällningsmekanism för två stycken 50 kg bomber. Iden var i och för sig bra - ubåtar på grunt vatten i svenska skärgården är lätta att upptäcka och britterna sänkte många ubåtar i Atlanten med små bomber från Catalinor. Det fanns dock en avgörande skillnad - britterna hade ingen jakt att frukta. Men ryssarna skulle kunna skicka hit svärmar av MIG-15, som på löpande band skulle pangat ner våra långsamma plan. Så gerilla-idén övergavs efter en viss provverksamhet.
I sammanhanget målades de från början gula Sk16 om i mörkt olivgrönt och Janne hade påbörjat detta jobb på modellen. Jag tyckte dock att färgkombinationen grön kropp och gula bärplan var så attraktiv att jag har behållit den. Vi kan ju säga att "mekanikerna på F1 inte hunnit med hela planet än". En seriös skaladomare hade förstås aldrig godkänt detta, men jag har inte den minsta avsikt att tävla med mina Sk16.

Top Flites ARF byggsats
Här kan man verkligen få bevis på den gamla uppfattningen att "you get what you pay for". Top Flites ARF-modell är oerhört mycket mera välbyggd, väldokumenterad och med flera tillbehör än Kyoshos. Den senare är inte dålig, helt enkelt förenklad och i och för sig mera snabbyggd.

Här är exempel på en del av skillnaderna:
Kyoshos: Stabbe, fena, sidoroder, skevroder är av balsaflak.
Top Flites: Fenan, stabben sprygelbyggda och klädda med balsaflak. Alla roder, som på originalet var dukklädda, sprygelbyggda och klädda med plastfilm. Planet har dessutom autentiska klyvklaffar under vingens bakkant (4 st!).
Kyoshos: Kropp i rätt grov glasfiber
Top Flites: Hög kvalitet på noskåpa I glasfiber, kroppen balsakonstruktion med wingfillets och mjuka linjer.
Kyoshos: Infällbart landställ, 4 mm pianotråd.
Top Flites: Infällbart landställ 5 mm pianotråd
Kyoshos: Enkel plastcockpit, ingen pilot med i byggsatsen.
Top Flites: Plastcockpit, 2 piloter, 2 skalariktiga instrumentbrädor som kan göras bakgrundsbelysta (!), störtbock, ryggstöd.
Kyoshos: Vinge I cellplast, balsaklädd.
Top Flites: Sprygelvinge, klädd med balsaflak.
Klyvklaffen är effektiv och kan sänkas till 90 grader vid landning, de infällbara ställen är ovanligt robusta.

Flygning med Sk16 i fullskala
I litteraturen finns mycket skrivet om flygegenskaperna hos Sk16 och jag har dessutom intervjuat ett par f d fältflygare som flög planet på Ljungbyhed på 50-talet. Gemensamt för alla omdömen var att planet var omtyckt och trevligt och bra i luften, om än lite trögt. Men starter och landningar var knepiga! Vid landningarna råkade planet ofta i s k "galopp" - det studsade våldsamt. Om man vid första studsen kunde dra på gas och göra en ny landning så löste man problemet, annars kunde studsandet resultera i ett knäckt landställ. Det hände också att efter studsen vek sig planet och körde ena vingen i marken.

Vid starten drog planet ofta starkt åt vänster, så man fick snabbt lära sig använda sidoroder för att få bra starter.

Något som också påpekas med fullskalaplanet var att det kunde vara mycket svårt att få det ur spin. Det behövdes fullt sidoroderutslag åt motsatt håll mot rotationen och det kunde ändå gå flera varv innan planet gick ur rörelsen.

Flygeleverna i Flygvapnet uppskattade ändå planet och det var säkert en kick att få ett "riktigt" plan med infällbart ställ, 450 hkr motor och bra instrumentutrustning inför steget upp till Tunnan, Lansen eller Vampire. Man kom ju från Bü 181 Bestman, Sk25, som ju var väldigt snäll och lättflugen och hade bra start- och landningsegenskaper men från det planet upp till jet var steget för stort.

Sk16, flygegenskaper, eldriven modell
Jag fick Kyoshos modell färdig först. Jag monterade elflygprylarna från ett experiment med Lajban som eldriven skolflygmodell. Drivpaketet består av 2 st 3A/3-cells LiPo som kopplas i serie så jag får ett 6-cells batteri. Därtill ett Hobbywing Pentium 80A fartreglage samt en Turnigy SK 4260-500 outrunner elmotor. Den senare kan man belasta med 50A/1200 watt och ungefär det tar jag ut i starten med en 14x8 propeller. Planet flyger annars på halvgas och flygtiden jag utnyttjar är 10-14 min då min timer påminner mig om landning. Jag tror att praktiska flygtiden egentligen är 17-20 min, men vill inte pressa ackarna till gränsen.

Galopp!
Jodå, nog liknar modellen fullskalaoriginalet alltid! Hittills har jag flugit 22 flygningar, varav 1 (en!) har avslutats med en hel-lyckad landning och 5 med halvbra… Det har varit kort och lång galopp avslutat med groundloop, vingliga sättningar efter studs, kullerbytta. You name it. Men utmaningen har varit intressant och två egenskaper har uppvägt de knepiga landningarna.

Det infällbara landstället har fungerat perfekt 22 gånger och har inte ens behövt justeras! Som skalamodellflygare tycker man detta är smått fantastiskt! Man är van vid att landställen krånglar i stort sett varenda landning.

Kyoshos AT-6:a är också förvånansvärt robust med en glasfiberkropp som i och för sig tål stryk och är lätt att förstärka och reparera. Vingarna är balsaflakklädda cellplastkärnor. Men en nackdel kommer snart fram efter några hårda törnar - spanten lossnar från glasfiberkroppens insida. Det är svårt att få den att fästa igen.

Tjusigt!
Det här är ett av de tjusigaste plan som jag flugit! Det gäller både Kyoshos modell och framför allt Top Flites. Planets uppträdande mot en blå himmel när det långsamt och värdigt flyger runt i en perfekt looping är så lika originalet som man kan komma. Jag längtar faktiskt ofta att komma ner med det till fältet när vädret är bra och försöka leka Flygdag. Jag har sett Snoopy och andra exemplar av Sk16 på flygdagar och det är få saker som imponerar så mycket som planet med det där speciella propellerljudet när bladspetsarna närmar sig ljudhastigheten. Det finns en förfärligt bra videoupptagning från en flygdag i Borås på http://www.youtube.com/watch?v=4tuwdneoxec där planets flygegenskaper tydligt kommer fram.

Varning
Det finns en otrevlig egenskap hos Kyoshos AT-6:a som dokumenterats på Internet av flygare som tappat en vinghalva helt plötsligt i luften. Vingen är i tre delar och man måste mycket noga epoxylimma samman dem och "wing joiners" i plywood måste noga limmas in i de två boxarna i mittdel respektive vinghalvan. Jag hade tur och råkade få syn på att högervingen höll på att lossna och kunde göra om jobbet så att det numera håller.

Data
Min först byggda modell (Kyoshos) väger nästan exakt 3 kg och har en vingarea på ca 40 kvdm. Det ger en vingbelastning på 75 g/kvdm, vilket får anses acceptabelt på en skalamodell med denna utformning. Man förstår dock att planet måste ha vissa problem med girstabiliteten när man ser på en bild av planet uppifrån. Kroppen är ganska kort i förhållande till vingen och fena/sidoroder är inte precis överdimensionerade. Detta förklarar vänsterdragningen i starten och delvis beteendet i galopp.

De kraftiga studsarna har annars sitt upphov i de väldigt korta landställsbenen som inte fjädrar ett dugg. Det man vinner i att de infällbara landställen fungerar så bra får man offra i dålig sättning av planet på banan.

Top Flite
Top Flites AT-6:a är ca 10% större än Kyoshos. Drivpaketet i min modell är emellertid en Thunder Tiger 15 cc tvåtaktsmotor med "Rare Bear" ljuddämpare, så flygvikten hamnade på lite under 4 kg. Vingarean är ca 47 kvdm och vingbelastningen blir 85 g/kvdm. Ingen nybörjarmodell precis, men ändå flygbar om man vet hur man gör… Bilden till höger visar uppbyggnaden av planet i traditionell balsakonstruktion.

När detta skrivs i juli 2011 har jag 12 flygningar á 10 min bakom mig på detta planet, men helt klart är landningsegenskaperna mycket bättre än på Kyoshos modell. Landstället är stabilare med 5 mm pianotråd med en fjädringsögla och hjulen är större och har mjukare däck. Uppförandet i luften kan sägas vara samma som Kyoshos och den här modellen är om möjligt ännu roligare att flyga. Västerdragningen i starten är också mycket mindre, beroende på att jag riktade motorn ordentligt åt höger när jag byggde modellen.

Det finns en mycket finurligt ordnad klyvklaff under bakkanten på vingen. Den har jag använt flitigt och den kan fällas ända ner till 90 grader och sänker landningshastigheten ordentligt.

Har funnits
Både flygplan 75 (sid 86 i Lianders bok) och 77 (sid 113 och 151 i Lianders bok), som jag gjort levande igen i modellstorlek, har funnits. Båda fanns på F1 en tid, därav siffran 1 på kroppssidan. 75:an flög i FN tjänst en kortare tid som spaningsplan, då helt vitmålad med siffrorna 02 på fenan. 77:an gick dessutom på skidor, (sid 61 i Lianders bok) vilket jag tänker kopiera i vinter! Den såldes till Australien och flyger förmodligen än.

Försvenskningen
Ja, det är väl lika bra att säga först som sist att man tar på sig en hel del jobb när man vill försvenska AT-6:an. På Kyoshon får man måla om kroppen, klä om stabbe, fena och roder och tillverka egna dekaler. De sistnämnda gör jag i datorn där jag kan trycka ut svenska tre kronor med bläckstråleskrivare i vilken storlek jag vill. Jag trycker på något som heter "Decals" från Print Promotion i Sverige. Rätt dyrt är det - 4 st A4 ark kostar en hundralapp. Prova på vanligt papper först. Clas Ohlson har arken, som säljs i förpackning om 4.
Jag har tre kronor-märket i Photoshop och kan förstora och förminska som jag vill. Där kan jag också i princip trycka vad jag vill när det gäller siffror, bokstäver och annat. Tåligheten är stor hos dekalerna som är avsedda för kaffemuggar och liknande som kan diskas, men kör du med metanolmotor så måste du skydda med ett lager klarlack.

Top Flite försvenskad
Top Flites modells kropp går inte att måla (utom motorkåpan) för kroppen är i balsa och gamla klädseln måste bort. Den får man ersätta med olivgrön plastfilm, t ex Olive drab. Även här får man klä om stjärtpartiet, t ex med Cubgul plastfilm.
Till bägge modellerna hör en dummy stjärnmotor i plast som ju förhöjer skalalikheten mycket. Jag har dock inte använt dessa, för de hindrar åtkomsten av motor och annat.
Vissa delar av planet behöver målas, om man vill vara noga. Jag tog med mig planet till K-Rauta i Arninge norr om Stockholm där de har en makalös manick som kan detektera och blanda vilken färg som helst. Liknande apparater finns dock även på andra ställen som säljer färg. Tyvärr säljer de inte mindre än halvliter, men förhoppningsvis kanske man bygger att annat skalaprojekt och kan använda färgen som blev över.

Färgschema och märkning
Jag har redan påpekat att mina Sk16 inte överensstämmer med de svenska maskinerna i Flygvapnet. De var antingen helt gula eller helt olivgröna med grå undersida. Jag tycker dock att den färgkombination som jag har med gul vinge, olivgrön kropp och gula stjärtplan är så attraktiv, att jag vill ha den kvar. Skulle jag fått bestämma i Flygvapnet på 40-talet skulle jag vilja haft planen så! Dessutom är mina dayglow stripes inte lika som originalet utan jag har bara på ovansidan av vingen. Jag tycker dayglow markeringarna på FV-planen är riktigt fult placerade, minsann. Och - som sagt - jag ska inte tävla.

Litteratur:
"Flygvapnets Sk 16" av Peter Liander.
"Jaktpilot 1942" i serien "Svenska Vingar" av Ulf Dahlquist.
"Allmän förarinstruktion Sk16" och "Speciell Förarinstruktion Sk16", läst i studiecell på FV-museet i Linköping.